|
|
IMMUNSYSTEMET
(forts, 3 av 3)
Vilka mediciner måste ges efter transplantationen
för att dämpa immunsystemet?
För att ett främmande organ skall kunna överleva i kroppen
behöver man således hejda aktiveringen av immunsystemet som
annars orsakar inflammation och celldöd i transplantatet. Avstötningen
måste från allra första början, och för all framtid, förhindras
med immundämpande mediciner som beskrivs här nedan:
| Preparatnamn |
|
Innehåll |
| Sandimmun Neoral® |
|
substansen ciclosporin |
| Prograf® |
|
substansen tacrolimus |
| Prednisolon |
|
prednisolon, en syntetisk kortisonsubstans |
| Imurel®, Azatioprin® |
|
substansen azatioprin |
| CellCept® |
|
substansen mykofenolatmofetil |
Sandimmun Neoral®: När spanarna i immunsystemet upptäcker
en främmande inkräktare, t ex ett transplanterat organ, skickar
de ut signaler så att andra celler i immunsystemet aktiveras.
Sandimmun Neoral® hindrar att dessa signaler sänds ut. Därigenom
lockas inte andra celler i immunsystemet till den plats där
inkräktaren finns. Den dämpande effekten på immunsystemet är
tillfälligt och försvinner om preparatet inte finns i tillräcklig
mängd i kroppen. Andra typer av vita blodkroppar som är viktiga
för försvaret mot bakterier påverkas inte. Sandimmun Neoral®
verkar därför mer specifikt än kortison och azatioprin.
Prograf®: Prograf är ett nyregistrerat
immundämpande läkemedel som idag framför allt används efter
levertransplantationer. Verkningsmekanismen liknar den som ovan
beskrivits för Sandimmun Neoral®.
Sandimmun Neoral® hindrar spanarcellerna att alarmera immunsystemet.
Kortison: Kortison har en dämpande
effekt på många olika celler inom immunförsvaret. Även kortison
hindrar spanarna att aktivera andra celler i immunsystemet.
Speciellt i höga doser hämmas celler som bryter ner bakterier.
Den inflammatoriska reaktionen dämpas också. Kortison påverkar
således flera av immunsystemets funktioner.
Azatioprin®: Detta medel verkar genom
att hämma förökningen av de vita blodkropparna (och andra snabbt
delande celler i kroppen). Immunsystemets soldater blir därmed
färre till antalet.
Kortison och azatioprin påverkar flertalet av immunsystemets
celler.
CellCept®: Även detta medel verkar genom att hämma förökningen
av de vita blodkropparna. Detta läkemedel är mer specifikt än
Imurel® och Azatioprin® och påverkar i mindre omfattning andra
snabbt delande celler i kroppen.
Genom att använda en kombination av två eller tre mediciner
kan varje medicin ges i lägre dos. Om en avstötningsreaktion
uppstår trots basmedicineringen behandlas denna med förhöjd
dos av bl a kortison.
Ytterligare nya läkemedel, såväl för basal immundämpande behandling
som för att förebygga/behandla avstötning studeras nu kliniskt.
Hur länge måste man ta dessa mediciner?
Läkemedlen måste tas regelbundet varje
dag så länge som det transplanterade organet fungerar. Det är
viktigt att medicinen tas regelbundet för att förebygga avstötning.
Risken för avstötning är störst under de första månaderna. Medicindosen
är följaktligen störst under den första tiden efter transplantationen
och kan sedan gradvis sänkas till en underhållsdos som man brukar
nå 3-12 månader efter transplantationen.
Vad händer om man slutar att ta medicinerna?
Att sluta med medicineringen innebär i de allra flesta fallen
avstötning av det transplanterade organet. Om Du råkar ta en
mindre dos än den som dagligen rekommenderas, ökar risken för
avstötning. Avstötning kan också uppkomma om medicinen inte
tas upp tillräckligt bra från mag-tarmkanalen, t ex som en följd
av kräkningar eller diarréer. Man kan då behöva tillföra medicin
i injektionsform. Om Du misstänker att medicinen inte kan tas
upp normalt i kroppen, skall Du alltid kontakta Din klinik för
råd.
· Om Du har glömt att ta en dos, ta den genast! Nästa dos tas
på rätt tid!
· Har det gått mer än 12 timmar från tidpunkten då Du borde tagit
medicinen, ring Din klinik för råd!
Dosering
Man skulle kunna förhindra praktiskt taget alla avstötningar
genom att dosera medicinerna mot avstötning högt, men då skulle
biverkningarna bli alltför svåra. Det är därför bättre att dosera
måttligt, och vara beredd att behandla de avstötningar som då
kommer en eller annan gång.
Att dosera de medicinerna som måste tas efter transplantation
är en balansgång. Tar Du för hög dos kan Du få biverkningar.
Tar du för låg dos riskerar Du istället att få en avstötningsreaktion.
Den dosering Du får är speciellt avpassad för Dig. Endast Din
läkare kan avgöra hur mycket immundämpande medicin Du skall
ta varje dag.
Det
är mycket viktigt att Du följer läkarens ordination och att Du
själv inte ändrar din medicinering!
Behandling vid avstötning
Vid lätta eller måttliga avstötningar räcker det oftast att
ge Solu-Medrol® (kortisonpreparat) som injektion en gång om
dagen i tre dagar, och i samband med detta justera upp doserna
av din immunosuppressiva medicinering. Vid allvarligare avstötningar
läggs det även till ATG, eller OKT-3.
Kronisk avstötning (bronkiolitis obliterans)
(Lungor)
Förutom den avstötningsreaktionen som beskrivits ovan finns
också en typ av avstötning där symptomen inte är så alarmerande
utan där man främst ser långsamt sjunkande värden på lungfunktionen.
Denna avstötning riktar sig mot små luftvägar och man får successivt
tyngre att andas. Diagnosen ställs oftast på mönstret i lungfunktionsproverna
och behandlingen är den samma som vid vanlig avstötning. Den
här typen av avstötning kan vara svårbehandlad och även då man
har effekt av behandlingen får man ofta en kvarstående lungfunktionsnedsättning.
Källor:
"Efter transplantationen", broschyr från Novartis Sverige AB.
"Att byta lunga", Överläkare Leif Eriksson, Hjärt-lungdivisionen,
Lunds Universitetssjukhus.
yes2lifes medicinska råd; komplettering och faktagranskning.
Uppdaterad 14 maj 2001
|
|
|
